Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

tisdag, november 15, 2005

Gamla bekanta

Den senaste tiden har vi träffat på flera "gamla bekanta" från tiden vi bodde i Tumba. Det framstår väldigt tydligt att Kristin var en person som lämnade spår efter sig. Hennes spontanitet och innerliga uttryck har inte lämnat folk oberörda. "Hon var så levande" har många sagt och det kanske är något som vi alla någonstans önskar; om vi har berört folk under vår livstid, har vi inte levt förgäves. Du har inte levt förgäves Kristin, du har berört så många människor och kanske ditt sätt att vara kan inspirera andra att bry sig och tänka på hur andra mår och har det

4 Comments:

Blogger sara said...

hej!
jag har varit inne tusen gånger och gråter lika mycket varje gång!
ni har gjort denna sida så bra. jag har en bild på min bror också vis samma troll som vi har en på Kristin, han står också på samma sida =).
hoppas bara jag slipper lägga in den på någon minnes sida.. skulle aldrig klara av att miste ett syskon fasst vi jämt bråkar. =(
jag har en allmän minnessida som ni kan bli medlem på.. snälla bli det.. www.missyouso.3w.se

Kram // sara

28 november 2005 13:48  
Blogger Matte said...

hejsan!!

jag går in på denna sida flera dagar i veckan.. å man blir lika rörd även om man går in flera dagar i rad i veckorna.... vi kommer alla att sakna henne...

kram/Mattias

7 december 2005 20:32  
Blogger Matilda Carnebo said...

Hej.. Jag har som så många andra varit inne på sidan många gånger.. Tänker altid på hur det var när vi växte upp som grannar och nära vänner.
När jag fick reda på att Kristn inte fanns mer så började jag att tänka på min tid i det "gula huset" och hur undebar hon värkligen var.
När jag flyttade och fick erat nummer och aldrig ringde, det kommer alltid att förfölja mig. Jag kommer alltid att ångra att jag inte ringde henne.
Att hon dog dagen efter min födelsedag gör inte saken bättre men jag har lärt mig att klara av det.
Jag önskar familjen lycka i livet. Kram // Matilda Carnebo

26 december 2005 22:40  
Blogger Therese said...

Hej,
Jag går också in på kristins minnessida då och då.
Hon gick i min skola, tunaskolan och vi brukade bara titta på varandra men inte säga något mer, jag kommer ihåg hennes glada utseende.. Och när jag fick reda på vad som hade hänt fick jag en chock och började gråta som bara den. varje gång jag går in på hemsidan f¨r jag tårar i ögonen...
='/ Tänker på henne som en vän, även fast vi inte ens kände varandra.

10 april 2006 10:58  

Skicka en kommentar

<< Home