Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

tisdag, mars 27, 2018

Bloggen flyttar

Även om det inte skrivits i den här bloggen på länge så tänker jag sätta fart på den igen.
Inom ett par veckor kommer den att återfinnas direkt på Kristins minnessida
www.asa.pp.se

Kanske ses vi där

LG

lördag, april 05, 2014

11år

I morgon är det 11 år sedan Kristin dog. Lämnat oss har hon ändå inte. Ständigt finns hon i mina/våra tankar. Jag känner mig lyckligt lottad som har så ofantligt många fina härliga minnen från vår korta tid tillsammans. Mycket finns bevarat på film, ljudband och foton. Att kunna trycka på en knapp och se hennes glädje när hon leker med en hund eller med någons lilla barn. Att höra henne sjunga eller se när hon kämpar sig svettig tillsammans med de andra 89-tjejerna i Södertälje.

Det närmaste halvåret kommer jag att försöka föra över alla dessa filmer, foton, TV-program, tidningar och andra alster, till ett digitalt format som gör att de ska kunna sparas en längre tid. Tidningarna gulnar, VHS-kassetterna blir grynigare och grynigare, och hur länge finns det maskiner kvar som kan spela upp de gamla ljudinspelningarna. Bara videofilmerna jag har är i fyra olika format. När det egna minnet tappar i styrka är det gott att kunna tanka lite från alla dessa sparade medier.

Då och då har både Gunnel och jag förmånen att få drömma om Kristin. Ja, för det mesta är det en förmån. Bara vid något enstaka tillfälle har drömmen gett mig en situation med döden inblandad. Vid ett tillfälle försökte jag i drömmen få Kristin att förstå att hon var död, vilket hon inte ville förstå. Kanske är det så. Hon är död för oss men vi är inte döda för henne. Ofta har det känts som om hon finns med oss i olika situationer. Jag hör hennes skratt och "tack så jättemycket", som vi så ofta hörde. Därför pratar jag med henne ibland. Det känns bra.

Och så tänker jag på min mamma. När vi månaderna efter Kristins död berättade att båda Gunnel och jag drömt om Kristin berättade hon om besvikelsen över att aldrig under 30 år ha fått möta Johan i drömmen. Johan är min yngsta bror som dog 1972, när han bara var drygt 6 år. Han fick leukemi och på den tiden var dödligheten 90%. Idag klarar sig 90%.

Jag hoppas Kristin och Johan har träffats för att följa oss tillsammans.

Kristin - du finns i våra tankar och våra hjärtan. För alltid!
Puss och Kram
Pappa


tisdag, november 20, 2012

Tack Martin

Det är verkligen förunderligt att man långt efter sin död kan påverka någon man aldrig träffat. Tack för dina tankar Martin. (se Martins kommentar i det föregående blogginlägget) Jag blir glad när jag läser dem och glad att du delade med dig av dina tankar. Som du ser var det ett tag sedan vi uppdaterade hemsidan eller bloggen men ibland orkar man inte, ibland hinner man inte och ibland kan man helt enkelt inte formulera sina tankar. Kristin finns fortfarande bland oss varje dag. Man "hör" hennes röst och man "ser" henne fortfarande.

Kristin hade verkligen en förmåga att göra intryck, eller "avtryck" som som någon skrev, som bara träffat Kristin vid ett tillfälle. Kan man påverka andra människor på ett sätt som Kristin gjort har hon inte levt förgäves. Vi sörjer dock att hennes gärning blev så kort.

Tack igen Martin och alla andra som genom åren delat med er av era tankar till oss. Det värmer!

måndag, september 26, 2011

22-årsdagen

Älskade Kristin!
Du föddes den 27 september 1989
Nu skulle du ha fyllt 22 år. En ung dam på väg att forma sitt liv.

Vad hade du jobbat med?
Hade du spelat basket, teater eller
kanske försökt komma med i Idol?

Vi får aldrig veta. Ödet ville annorlunda.
 
Längtan efter dig är outhärdlig.
Vi älskar dig - intill tidens ände!

Mamma och Pappa
Hanna, Tobias och Malin

torsdag, december 23, 2010

JULEN - inte som förut

Julen, barnens högtid!
Familjerna samlas och det ligger lite spänning i luften. Att man träffas och har lite trevligt tillsammans är ju det primära och så äter man lite god mat och så kommer tomten. Barnens, oavsett ålder, gissningar på vad som finns i paketen och glada tillrop när någon får någonting speciellt som de önskat.

Nej, det är inte som förut. När alla samlas är det ändå någon som saknas.
Kristin, du var och skulle ha vart en central person vid alla våra samlingar. Med den energi, glädje, spontanitet och omtänksamhet som omfattade dig är det givetvis aldrig detsamma utan dig.
Vi försöker glädja oss åt allt det glada vi upplevde tillsammans men fäller samtidigt en tår för vi saknar dig så.

God Jul vår lilla ängel. Alltid inom oss!

måndag, september 27, 2010

21 år idag

Älskade Kristin!
Idag fyller du, eller skulle ha fyllt, (vet inte riktigt hur jag ska tänka där) 21 år.
Den här dagen brukar vi ju alltid ha en samling vid din grav och för det mesta brukar vi där också träffa flera av dina gamla kompisar som troget dyker upp.

I år är jag utomlands på jobbresa så Mamma och jag var vid graven igår. En fin stund. Det känns bra att besöka graven men fruktansvärt fel och orättvist. Återigen kommer undringarna på hur vilken väg du börjat gå i livet. Basket? Musik? eller kanske både ock som din pappa. Eller kanske någonting helt annat då du ju var intresserad och nyfiken på det mesta.

Du finns fortfarande i våra tankar dagligen och vi kan höra ditt härliga skratt när vi går där hemma.

Kristin - du finns inom och ibland oss, för evigt!

måndag, april 06, 2009

Ny årsdag - igen

Ofta tänker och tycker vi att Kristin lämnade oss alldeles nyss. Alltför väl kommer man ihåg tiden kring hennes plötsliga hjärtstillestånd och dagarna fram till hennes död. Mer än en gång har dessa dagar spelats upp för vårt inre och jag kommer ihåg väldigt mycket av det som hände på ett sätt som ju är ganska vanligt när "stora" saker händer. Var man var och vad man gjorde när man fick reda på det. Själv var jag ju i Italien med min skola. På kvällen hade vi en medeltidsfest och vi njöt i fulla drag, som det heter. På flyget på väg till Italien minns jag att jag tänkte: man kan inte ha ett bättre jobb än jag har. Förutom det vanliga arbetet i skolan arbetade jag också med det internationella samarbetet vilket ju innebar att jag fick resa en hel del. Bara de senaste 4 månaderna hade jag varit till Danmark och Indien och nu var jag i Italien. Det är väldigt lång väg hem från Italien. Det var antagligen den längsta natten i mitt liv. Inte heller vågar jag tänka att jag har det bra. Får nästan ånger när jag gör det.

När jag for iväg på någon resa sade Kristin ofta: "Pappa - du får inte dö" och oftast svarade jag då: "inte du heller". Vid just det här tillfället sa hon inte det. Det har jag också funderat över.

När man tänker på hur många dödsdagar och födelsedagar vi har gått till graven känns det som om det är väldigt länge sedan Kristin gick bort. I våra minnen och våra sinnen lever hon kvar. För evigt!