Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

måndag, december 26, 2005

Julen

Julen - barnens högtid. Idag är det annandag jul och trots allt gick julafton och tillsammans med Kristins mormor och morfar åt vi god mat och delade ut julklappar. Det var den tredje julen utan Kristin och även om saknaden efter henne är fruktansvärt stor kunde vi ha en stund av gemenskap och glada skratt. Jag tror att det är väldigt viktigt att man kan tillåta sig att skratta och ha trevligt. Vi glömmer inte bort Kristin för det.
Saknaden blir ju inte mindre en dag som julafton. Kristins glada skratt, förtjusningen och tacksamheten över en fin julklapp hon önskat sig klingar högt i våra öron även om vi inte kan se henne.

Hela annandagsmorgonen har det varit program på TV från minneshögtiderna efter de som omkom i Tsunamin i Asien för ett år sedan. Många anhöriga beskriver sin sorg och allt känns så bekant. Prästen Lennart Koskinen sade att "din sorg är just din sorg. De som gått före oss har det bra. De har inte ont och de vill nog att vi ska försöka gå vidare med våra liv". Anhöriga kliver fram och säger att det smärtar att inte vänner och bekanta vågar kontakta dem eller frågar hur de har det. Vi tycker precis samma sak. Var inte rädd att ta kontakt med oss eller andra i samma situation. Det värsta som kan hända har hänt. Vi behöver er alla omkring oss!

3 Comments:

Blogger kribbizh said...

Kände inte Kristin, men jag besöker eran sida med jämna mellanrum.
Hade en kompis som dog, också hon av hjärtstillestånd, och dem vet inte anledningen.
Jag tycker om det ni gjort, och så snabbt efteråt också.
Det är starkt av er.

30 december 2005 11:28  
Blogger johannaolsen1 said...

Hejsan.

Jag tycker att ni ska försöka glömma det, och inte skriva om det varje dag, hela tiden. Då kommer ni till sist känna er tvugna när ni inte orkar. Orkar gör ni nog inte bara för att ni är lata, utan för att det är tufft att överleva utan sin dotter. Det har gått 3 år, det är dags att ta nya tag. Jag har gått in på denna hemsidan sen en vecka efter det hände, för att "sörja" och lyssna på Time after Time, som är en bra låt. Då kändes det så hemskt men nu tycker jag att ni ska försöka komma ihåg allt som hände innan, för hur mycket man än ber och sörjer så kommer Kristin aldrig tillbaka - tyvärr, men Gud behövde ta en ängel tillbaka.

-Johanna, 13 år.

27 januari 2006 14:41  
Blogger Koffe said...

Hej.
Jag tror nog att kribbizh tog orden ur munnen på mig, besöker er sida då och då, för att se ifall ni gjort några förändringar..
Första gången jag såg den, kanske 2 år sen, fick jag en chock.
Tårarna var inte långt borta när jag såg vad som hänt och läste gästboken (sträckläste alla sidorna).
Förstår om detta måste kännts enormt hårt, förlorade min farsa för något år sen.. Enormt svårt att sätta ord på känslorna.
Hur som helst så känner jag med er, aldrig träffat er eller ens varit i närheten av den stad ni bor i, men mina tankar finns i vilket fall hos er.
Be strong and you shall be rewarded som det heter, kämpa på så kommer vardagen bli underbar.
Sköt om er allihop.

12 juli 2006 23:15  

Skicka en kommentar

<< Home