Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

måndag, september 26, 2011

22-årsdagen

Älskade Kristin!
Du föddes den 27 september 1989
Nu skulle du ha fyllt 22 år. En ung dam på väg att forma sitt liv.

Vad hade du jobbat med?
Hade du spelat basket, teater eller
kanske försökt komma med i Idol?

Vi får aldrig veta. Ödet ville annorlunda.
 
Längtan efter dig är outhärdlig.
Vi älskar dig - intill tidens ände!

Mamma och Pappa
Hanna, Tobias och Malin

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det är en förunderlig sak hur man som människa kan få kontakt med någon man aldrig träffat eller vetat om. För en väldans massa år sen när jag var runt 15-16 år, vad jag kan minnas, kom jag först in på denna sida. Det jag kan förnimma är att det var av en ren slump som skapades av den nyblivna fascinationen för att söka på internet. Jag kommer ihåg hur jag satt förundrad i flera timmar i en slags emotionell trans där jag inte kunde tala eller tänka.

Det låg något så vackert i att se denna unga människa, som under en väldigt begränsad tid fick vandra denna jord, nästintill gjorde sig oumbärlig för dennes medmänniskor. Hur en människa, vilken levt under en så pass begränsad tid, lyckats göra en sån påverkan. Lyckats vara den människa så många andra vill vandra på livets väg med.

Jag har nu uppnått en ålder av 24 år och än idag söker jag mig tillbaka till denna sida nån gång om året. Även fast jag länge försökt greppa exakt varför detta sker så kan jag inte fullständigt svara på det.

Det enda svar jag efter alla dessa år har att ge är att när jag själv i mitt eget ifrågasättande av min egen existens drogs in i en vars existens hade upphört så skapades det en liten gnista av kontakt. Denna kontakt blev viktig för mig då den gav mig en insikt till hur mycket en människa kan bekomma i denna värld. Genom åren har jag önskat att denna kontakt inte ska försvinna då den får mig att bli en bättre människa och därav har jag återfunnit mig någon gång varje år på denna sida.

Vad jag kan minnas gick jag i 9an första gången jag kom in på denna sida, jag är nu 24 och snart utexaminerad från Universitet och genom all den tid som existerat emellan har jag burit med mig en bit av denna kontakt som jag en gång fick med en flicka jag aldrig träffat.

Denna kontakt får mig att krama om mina kära extra hårt, att bära mina nära extra högt och att jag kommer älska mina nästa ännu mer.

Och för det kommer jag alltid vara tacksam till Kristin. När man som människa har besuttit så mycket livsglädje att denna livsglädje når en person vars existens man inte vetat om efter ens egen existens har upphört – Då är det kanske inte så konstigt att så många människor vill vandra sida vid sida på livets väg med denna.

Tack Kristin

Martin

20 november 2012 kl. 09:47  

Skicka en kommentar

<< Home