Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

måndag, december 24, 2007

God Jul Kristin

Julen är ju barnens högtid brukar man ju säga. Idag är det julafton och det känns otroligt roligt att ha Hanna, Tobias och Malin hemma över julhelgen. Väldigt påtaglig blir dock samtidigt saknaden av den eller de som inte får vara med. Både i själen, i samtalen och i rummet finns ju Kristin med. Varenda dag känner vi din närvaro och jag vet att många av dina kompisar fortfarande känner likadant. Ibland känns det bra att åka till kyrkogården och lägga ner en blomma vid din grav Kristin, men julafton är inte en sådan dag. Då borde du vara med oss fysiskt så vi än en gång hade fått uppleva dina glada skratt, dina förväntningar över i vilken grad önskelistan har uppfyllts och bara njuta av att få vara tillsammans.

Tyvärr är vi inte heller ensamma om att sakna nära och kära under julhelgen. "Vingar av Glas", du finns i våra tankar också. Hoppas du kan känna din systers närvaro även om ni inte får vara tillsammans.

En av de svåraste sakerna med att drabbas av sorg är att tillåta sig att känna glädje. Kom då ihåg att glädjen och skrattet är det bästa som finns för att få kraft att fortsätt framåt i livet. Om någonting är så roligt att du måste skratta - gör det. Det är inte fel, det är en order. Du sörjer inte mindre för den skull och det hjälper dig framåt.

Vi önskar till sist er alla en God Jul. Vi kommer att prata om Kristin och vi kommer att ha trevligt och försöka ta vara på den tid vi har tillsammans. Vi vet ju inte hur morgondagen ser ut.

1 Comments:

Anonymous Rickard Österlund said...

Känns hemskt allt som hänt. Gick i kristins klass och varje gång jag hör låten så känns det hemskt, men också skönt eftersom jag får ett perfekt minne av henne. jag saknar henne och bara tanken att ni (vi) fått genomgå detta hemska får mig att må dåligt. Jag önskar familjen och vännerna ett lyckligt slut på det hela. Alla saknar dig kristin.

14 februari 2008 01:48  

Skicka en kommentar

<< Home