Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

lördag, september 27, 2008

Kristin 19 år

Borde skriva något här just nu men kan inte fokusera riktigt. Den här tiden inför Krisitns födelsedag är det givetvis väldigt mycket tankar som går genom huvudet och det är inte alltid så lätt att sätta ord på dem. Jag måste nog återkomma lite senare.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Känns lite konstigt att skriva här. Jag har aldrig känt Kristin, men jag minns att jag samma år som Kristin dog hittade hemsidan som ni gjort för att minnas henne. Och att jag idag klickade in på den var rent av en slump. Jag blev glad när jag såg att ni startat en fin blogg där ni skriver era tankar. Man får väl gratta Kristin nu på efterskott. Så Grattis på efterskott Kristin! =)

2 oktober 2008 kl. 15:21  
Anonymous Anonym said...

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.. För ca 5år sedan, kom jag in på www.asa.pp.se, av en ren slump. Jag kände inte Kristin. Jag vet inte vad som gjorde de, men nu 5år senare kan jag fortfarande webbadressen utantill. Jag blev så rörd, fast att jag bara var 12 år då. De var så fint gjort allting. Och låten som spelas, jag får fortfarande tårar i ögonen när den spelas, och när den kommer på radion tänker jag varje gång på hemsidan och Kristin!

10 oktober 2008 kl. 13:51  
Blogger Katrin Yacoub said...

Hej Kristin.

Vet inte riktigt vart jag ska börja men saknar dig oerhört å obeskrivligt mycket. Jag önska det fanns ord som kunde beskriva min saknad. Många som är aktiva här känner mig inte. Men jag och Kristin gick i samma skola i låg och mellanstadiet sedan skulle vi hamna på samma skola i högstadiet men det blev aldrig någon högstadie för oss. Minnet av dig är som ett ärr i mig kan aldrig någonsin glömma vad du har gjort för mig. Du var den enda som kunde se mig och inte vart jag kommer ifrån. Du gjorde min skoltid oförglömlig. Så fin människa var du och sån kommer du förbli. Saknar våra tider. Jag önskar att du hade varit här mellan oss så man kunde skapa nya minnen med dig för världen behöver sådana som dig. Så underbar. Jag gråter just nu för att jag önskar verkligen att jag hade fått mer tid med.

Må Gud ta hand om dig fina.

Må du vila i frid vackra Kristin ❤️🙏

1 oktober 2014 kl. 22:45  

Skicka en kommentar

<< Home