Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

lördag, september 29, 2007

18-års dagen

Älskade Kristin!
Det här var en dag du såg fram mot redan när du var 13. Du längtade efter ta körkort och få köra bil. När du var 13 bad du mig visa hur man gör när man backar bilen. Efter min genomgång sa du självsäkert: "Bra! Då vet jag hur man gör ifall jag behöver flytta bilen någon gång".

Nu stod vi som vanligt vid din grav den 27 september med blommor och ljus. Mormor, morfar och moster Magdalena var med som de alltid brukar. När vi kommer till graven möter, också som vanligt, några av dina trognaste vänner oss med utsträckta armar och vi gråter och skrattar om vartannat. Emma L, Malin C, Jackie, Linnea och så givetvis Emmy. Att få möta dem där var otroligt skönt. För oss lever du ju kvar i dina kompisar också och vi ser hur du skulle utvecklats när vi möter dem. Och så kommer gråten för att du inte fick den chansen. I nästa sekund kan vi gemensamt skratta åt något du sade eller gjorde. Det känns skönt att det är så nära mellan skratt och gråt. Annars skulle man nog inte orka. Emma C och Ida hade varit till graven innan de begav sig iväg till Italien där de ska spela basket i år. Johanna och Helena har givetvis varit där och lagt en blomma. Helena som haft sönder korsbandet på sitt ena knä och inte kan spela någon basket i år. Din kusin Jenny och Magnus har skrivit till oss och din älskade syster Hanna skickade ett jättefint kort som nu ligger bland alla blommor på din grav.

Ha det bra Kristin! Vi älskar dig och saknar dig mer någonsin. Fortfarande är den stora frågan varför det blev så här och vi kanske aldrig får något svar men längtar till den dagen då vi ska mötas igen.

1 Comments:

Blogger vingar av glas said...

Jag kan utan tvekan säga att jag sörjer med er. jag förlorade min tretton-åriga lillasyster för elva dagar sen, och jag kan inget annat göra än att gråta.
Jag har läst kristins minnesbok enda sedan den skapades, och jag har varit vid hennes grav. Jag brukar gå dit eftersom att jag har släkt där också, s¨å brukar jag sätta mig på huk och prata med henne. jag lider med er, så otroligt mycket. men jag tror inte att man kan förstå riktigt innan man själv mist någon som betyder så mycket för en. Och nu har jag det. Jag har alltid kristins sida uppe när jag sitter vid datan, lyssnar på hennes låt. Tårarana bränner alltid längs kinderna. Men nu går de inte att stoppa.
Jag vill bara be dig kirrin, snälla, ta hand om min syster åt mig, jag ber dig, vaka över henne.
Hon behöver någon nu när jag inte längre finns hos henne, och du är den finaste av änglar.
du visste vem jag var.. och jag glömmer dig aldrig

6 november 2007 kl. 10:18  

Skicka en kommentar

<< Home