Kristin i våra tankar

Den 6 april 2003 tvingades vår dotter Kristin Aasa lämna oss, alldeles alldeles för tidigt. Föräldrar ska inte behöva uppleva sina barns död. Under åren som följer far många tankar genom våra huvuden. Upplevelser bearbetas och erfarenheter lagras. I den här bloggen försöker jag förmedla en del av våra tankar i tiden efter Kristin.

Pappa Lars-Göran

söndag, december 24, 2006

Julafton - aldrig detsamma utan dig

Julafton blir aldrig detsamma utan dig Kristin! Vi besökte din grav tillsammans med Mormor och Morfar och tände ljus och marschaller. När vi kom brann redan både ljus och en marschall. Många är dina vänner som kommer ihåg dig även en sådan här dag. Det värmde oss och säkert dig också.

En sådan här dag saknar man dig än mer.

Mamma, Pappa, Hanna, Tobias, Malin, Mormor och Morfar

2 Comments:

Blogger Mästarens Blomma said...

Hej Lars-Göran och hela familjen Aasa! Jag vet inte om du kommer ihåg mig och min familj? Min bror morgan spelade fotboll med tobias ett tag och vi sågs säkert där vid fotbollsplanen i storvreten flera gånger. Jag lyssnade på radio härom dagen då det handlade om att förlora ett barn. Visst var det bl.a du som var med där? Nåja, det var inte det viktiga med det här meddelandet. Jag ville bara säga att vi tänker på er (även fast vi inte har kontakt eller träffades mer än ytligt) och jag vet att jag talar för hela min familj när jag säger det. Ibland är det inte att känna varandra som betyder mest utan att man bryr sig om varandra, även om det är i det tysta. God fortsättning på 2007 önskar Linnéa och övriga familjemedlemmar Morgon, Jasmine, Teodor, Clarence och Roswitha.

11 januari 2007 kl. 16:47  
Blogger Alex said...

Hejsan, jag måste bara få säga att även om jag inte känner er på något sätt eller vis så tycker jag ni är otroligt starka och underbara människor som verkligen gör det som hänt till en så bra sak som möjligt. Döden förknippas med rädsla och tårar men när man ser på eran hemsida så får man inte intrycket av att detta är en tjej som har dött, fy vad hemskt utan man känner istället vilken underbar tjej det här måste varit. Tänkte bara säga det, jättefint och starkt jobbat familjen!

4 februari 2007 kl. 19:12  

Skicka en kommentar

<< Home