4 ar
Häromdagen var det fyra ar sedan Kristin lämnade oss. Har det redan gatt fyra ar? har vi fragat oss manga ganger. Det känns som igar men ända som en oändligt lang tid sedan. I ar blev det lite annorlunda för oss da Gunnel och jag befann oss i Portugal pa semester. Tyvärr fick vi inte en chans att träffa manga av er, Kristins vänner, som brukar besöka hennes grav pa bade födelsedagen och dödsdagen. Vi tände ljus för Kristin i Portugal och det kändes som att Kristin var nära oss även om vi var langt hemifran. Kristins hem finns just nu kanske överallt där vi befinner oss. Att hon alltid är med oss, var än vi befinner oss är ingen överdrift. Just nu sitter jag hos vara vänner Berlin och skriver detta. Därav alla saknade a-prickar :-)
posted by Lars-Göran | onsdag, april 11, 2007
2 Comments:
Saknar dig
Faan kristin hur kunde det bli såhär?? Du var ju så himla god, jag skulle ge vad som helst bara jag fick se dig en sissta gång och fråga om du har det bra..
Jag längtar så efter dig och skulle göra allt för att få skratta med dig igen. Jag tänker på dig varje dag. Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Det tog mig två år att förstå att du aldrig mer kommer tillbaka, att jag aldrig mer kommer att få se dig. Det kändes som om att jag stod stilla och att alla andra gick vidare i livet. När allt hade lagt sig och jag satt ensam och började försöka att förstå att du är borta så kunde jag inget annat än att gråta. Under det första halvåret som gick vågade jag inte skratta, jag ville inte sitta och skratta när du var död, du kunde ju inte ta del av det roliga så varför ska jag ha roligt tänkte jag. Och varje dag går man med tanken,- Tänk om jag hade kunnat hjälpa dig. Vi hade ju till och med HLR den dagen. Jag saknar dig så mycket. Jag önskar bara att det fanns en chans på jorden som kunde göra så att jag fick träffa dig.
Skicka en kommentar
<< Home